onsdag 20 juli 2011

34+0

Vecka 35!
Jag är helt världelös på att blogga, jag vet! Men har inte haft ork till varken bloggen eller vänner. Jag lägger all energi på jobbet och när jag kommer hem är jag helt slut. Jag kommer hem, äter mat sen lägger jag mig i sängen för att kolla på tv och inom en timme så sover jag. Men igår jobbade jag sista dagen så jag ska bli bättre :). Vet fortfarande inte om jag kommer få någon sjukpenning, ringde försäkringskassan idag men jag kunde inte få något svar förrän i mitten av augusti...suck!! 

Igår var vi på sista föräldraträffen, har vart lite sisådär tycker jag. Intressant med att veta lite mer vad som händer med kroppen under förlossningen. Sen var det mätning av magen, 34 cm. När jag låg på rygg och Anita skulle lyssna på hjärtat kände jag att jag började bli yr och kallsvettig, Pyrets hjärtfrekvens gick upp till 177 slag i minuten. Fick lägga mig på sidan för Anita trodde att Pyret låg på stora kroppspulsådern som gjorde att jag blev dålig och att Pyret blev uppjagad. Jag har alltid lågt blodtryck och har märkt att under den senaste perioden har jag blivit yr på jobbet när jag stå hela dagarna, sen är magen så hög nu att det känns som att jag inte riktigt får ordentligt med luft. Pyret har oxå väldigt mycke hicka nu förtiden, ca 3 gånger per dag. =)

Mycket klagande, jag vet. =) Längtar så efter Pyret! 


3 kommentarer:

  1. hej rödtotten!
    vad kul att magen växer, även om det känns som om tiden kryper fram... jag hoppas du slipper må dåligt och kan få ha det lugnt och skönt nu när du äntligen får sluta jobba.

    kul att se dina uppdateringar och magbilder. kommer bli så spännande att se vad det är för gulle-pyre som ligger där inne sen.

    kramar och blommor till dig!
    www.ivfresa.blogg.se

    SvaraRadera
  2. Magen är så fin!
    Känner igen det där med att bli yrslig! Jag hade också en period i v. 34-37 där det kändes som jag knappt fick luft och allt tryckte uppåt, svårt att äta etc. Men det har blivit mycket bättre nu i v. 39! Kan ju vara skönt att veta att det kan ändras! Visst längtar man ihjäl sig efter de små liven!

    Kramar

    SvaraRadera