I måndags morse vaknade jag av att jag hade molande mensvärk kl 7.00. Jag gick på toaletten, sen satte jag igång med att kolla på ett avsnitt Breaking Bad men det ville inte ge med sig. Efter en stund sa jag till min man att jag tror jag har värkar och att vi kanske ska börja kolla hur tätt dom kom.
Mellan kl 8.00-9.00 så tog vi tid på värkarna och dom kom med 7 minuters mellanrum. Min man ringde in till förlossningen och jag kröp ner i badkaret med ett glas saft. I telefon säger dom att vi ska stanna hemma och ta det lugnt, hon frågar oxå om vattnet har gått, om jag har kräkts eller om det har kommit något blod. Det har det inte gjort, och jag vill vara hemma så länge det bara går. Det började göra mer och mer ont och värkarna kom tätare. Till sist kunde jag inte vara vart i badet, kunde inte vara still när jag fick värkarna.
Kl 10.10 ringer min man in igen till förlossningen och berättar att jag nu har ca 4 minuters mellanrum mellan värkarna. Jag vill fortfarande inte åka in men till slut är värkarna så kraftiga att jag ger med mig och säger att nu kan vi åka in. I telefonen säger tjejen åt oss att packa ihop det vi behöver och komma in.
kl 10.40 sätter vi oss i bilen och åker. Då har jag precis fått en liten blödning. Vi stannar på en mack och tankar och köper snickers och en coca-cola. Jag har läst massor om att man ska ha med sig sötsaker så man kan få snabb energi under förlossningen.
11.40 kommer vi in till förlossningen och jag får komma till ett rum och väga mig (20kg har jag gått upp, ojoj=) och sedan kollar dom CTG-kurvan och mitt blodtryck. Jag har mycket svårt för att vara still nu och skriker att det gör ont. En sköterska kommer in och hjälper till att lugna ner mig. Jag säger att jag behöver bli bortkopplad från maskinen för det känns som att jag måste kissa eller bajsa, det känns så konstigt. Min barnmorska Märta kommer in och vill undersöka mig och det visar sig att jag är öppen 8 cm, då blir det fart. Jag var helt säger på att när vi kom in så skulle jag inte vara speciellt öppen och att vi skulle få åka hem igen.
12.00 gå vi direkt till ett förlossningsrum och jag får lustgas på en gång. Jag får prova lustgasen när jag inte har en värk och jag börjar skratta och blir snurrig i nästa sekund gråter jag och säger- Vi ska få ett barn! Allt känns så overkligt, att han ska komma nu, bebisen vi väntat på så länge. Sen kommer värkarna igång ordentligt och lustgasen blir min bästa vän. Märta lägger en bäckenbottenbedövning, min man har koll på vad jag ville ha =). Sen lägger jag mig i sidoläge. Det var den ställningen jag tyckte bäst om.
12.30 är jag öppen 10 cm men har en liten kant kvar, jag får nu börja krysta lite i värkarna.
13.10 så försvinner hjärtljudet och man hittar det inte tillräckligt bra igen så man gör en amniotomi, dvs. tar hål på min hinna så vattnet går, och jag får lägga mig på rygg och Märta sätter en skalpelektrod på Harrys huvud. Jag blir orolig och frågar hur Harry mår men han mår utmärkt. Frågar lite nu och då under förlossningen hur man mår och barnmorskan försäkrar mig att han mår bra.
13.20 är jag helt öppen.
13.20-14.30 varierar jag mellan att stå på knä och halvsittande ställning. Jag får gå upp och försöka kissa men det kommer inget. Får ta en värk sittande på toa med min man att hålla i, Harrys huvud sjunker då längre ner. Klockan 14.20 kommer dom riktiga krystvärkarna och undersköterskan Ann-Charlott vill att jag provar krysta utan lustgas och jag trodde aldrig jag skulle gå med på att lämna ifrån mig lustgasten. Men hon är lite barsk och jag gör som hon säger. =) Och efter det så känner jag att jag inte längre behöver lustgasen.
14.30 lägger jag mig i sidoläge igen och nu får jag känna på Harrys huvud. Mellan dom sista värkarna så svider och bränner det som bara den eftersom huvudet inte går tillbaka så långt in mellan krystningarna. Jag får känna på huvudet igen och nu känner jag det ännu mer. Undersköterska Ann-Charlott säger åt mig att ta tag om mitt knä och trycka på för kung och fosterland. Märta har "krypit upp" lite i sängen och trycker med sina fingrar mot den bakre slidväggen och säger att jag ska koncentrera mig att krysta mot hennes fingrar. Jag tar i som bara den och svetten rinner, sen gick det så fort när huvudet var ute. Det sved och brände sen var han ute och smärtan försvann nästan helt.
15.12 kom Harry ut skrikandes. Det var så skönt både för mig och min man att han skrek på en gång. Navelsträngen var ganska kort så Harry kom bara upp på min mage. Min man fick klippa navelsträngen och sen fick Harry komma upp på mitt bröst. Snickersen och coca-colan var orörda, jag drack bara saft under förlossningen.
Jag får en spruta i min infart som barnmorskan satte dit under förlossningen. Efter ca 45 minuter så tömmer en annan barnmorska, Sina, min kissblåsa på 3 dl kiss och efter det kommer moderkakan. Det gör inte speciellt ont. Sedan sydde Sina 7 stygn och några "långa" stygn med en och samma tråd. Enligt pappren sprack jag en 1:a på en 4-gradig skala. Så det var skönt att det inte gick sönder mer, men öm är jag.
4600g och 53cm lång, en stor klump. =)
Vi fick stanna kvar en natt då han var så stor för sin ålder i magen. Men allt var bra. Både jag och min man var stora bebisar så det var därför Harry var stor han med.
Just nu ligger Harry och sover på min mans bröst. Min man var sådant bra stöd och fick mig att lugna ner mig under förlossningen. Det gör ont i hjärtat så mycket jag älskar mina grabbar. Jag önskar att alla ni fina tjejer som kämpar ska får eran bebis! Ni är så värda det!!
Harry Lo Nils.
Mamma Rödtott och Harry!
