Historia

 Jag har alltid känns att det måste vara "fel" på mig, när vänner och släkt runt om kring börjar få barn och ingen verkande ha några problem. Tänkte att någon måste de vara fel på och det är säkert jag. Inte visste jag då att jag hade rätt..

 Allt började Februari 2009. Jag och min man bestämde oss för att jag skulle sluta med mina p-ringar så om jag blev gravid så blev jag det, men inte så att vi skulle "försöka". Men inget hände...

Oktober samma år så blev jag kallad för att lämna ett cellprov, under behandlingen frågar hon om jag har hört förut att jag har en bakåtliggande livmoder vilket jag sa att jag aldrig hade hört. Gynekologen fortsatte undersökningen med ultraljud och frågade om jag var förstoppad men det var jag inte heller. Hon frågade om det var okey om hon tog in en till gynekolog för att titta, inget mig emot. Det de hittade var 2 cystor på vardera äggstock och jag fick en remiss till kvinnokliniken. Jag fick träffa en specialist och lämna en massa prover och blev uppsatt på väntelistan för operation. Om jag hade tur så blev det en titthålsoperation.

Fick operationstid februari 2010 och i samma veva fick jag svar på proverna och de visade att det inte rörde sig om någon cancer. Vilket var en otrolig lättnad! Operationen blev större än de räknat med, läkarna fick öppna upp buken och jag blev kvar på sjukhuset 8 dagar. Jag fick en infektion och mådde uruselt. Svaret jag fick av läkarna var att jag hade 2 tvillingcystor på vardera äggstock som dem tagit bort. Operationen hade gått bra och de lyckades behålla båda äggstockarna. Men de hade hittat endometrios, som tydligen är en ganska vanlig sjukdom hos kvinnor men första gången jag fick höra om det. Endometrios leder ofta till ofrivillig barnlöshet och jag började äta p-piller för att sätta sjukdomen i "vilofas"  och sedan skulle vi försöka igen om 3 månader. Men inget hände då heller, blev aldrig gravid. Jag började nu känna en inre stress, skulle jag aldrig bli med barn??
Jag tog kontakt med reproduktionscenter och fick i Augusti 2010 vårt första besök. Eftersom vi skulle gifta oss i Oktober 2010 så bestämde vi oss för att börja behandlingen efter bröllopet och det är där vi är idag. Har nu sprayat med Suprecur i 13 dagar utan att få någon blödning så på onsdag har jag en tid på Rep. för att det vad som inte står rätt till. Pratade med en sköterska idag som sa att jag måste ha fått mens innan jag börjar med sprutorna.
















Go´natt! /Fröken rödtott!